Upp och ner

Image

så är det i livet ibland.

 

Igår körde vi ner Bossen på hingstbete. Noon fick följa honom som sällskap och hon var superduktig och tålmodig. Bossen ville inte gå in i transporten, hm…..

 

” -Men va säger du Agneta! – Går inte dina hästar rakt in i transporten ? ”

 

Jag kan förstå att dom flesta tänker så, men även Amie kan ha sina stunder. Däremot så har jag många verktyg som jag kan använda till den speciella hästen som det gäller.

I det här fallet med Bossen så hade vi enbart två dagar innan visat honom transporten. Jag var ju borta så det fanns ju ingen möjlighet före. Visserligen har jag kunnat träna ända sen några månader tillbaka men jag måste alltid ha hjälp så fort jag skulle ta nån ifrån den hagen och det har inte varit så lätt kan jag säga.

Dom gånger jag har fått hjälp upp i ridhuset så har jag nöjt mig med det.

Ja ja, nog om detta. Men, det jag vill ha sagt är att igår så vi som jag alltid brukar göra för just den här horseality och det tog 1½ timme men när han då kom in så var han lugn, han stod stilla fast vi inte stängde bakom honom, och det är guld värt.

Sen var han lugn hela resan (vi stannade och kollade flera gånger) för Peter fick order ifrån mig att verkligen köra försiktigt i alla svängar. Allt för att göra Bossens första resa positiv.

När vi kom fram så väntade han på att vi skulle öppna och han väntade också ända tills Peter bad honom gå bakåt.

Så jag törs nästan svära på att all tid vi la ner på honom igår gör att hans fortsatta resande inte kommer att vara några som helst bekymmer.

”Låt det ta den tid som behövs så går allt fortare sen”

 

 

Här kommer en liten film ifrån Bossens ”kollo”

 

Gårdagens långa resa gjorde att jag inte hann nånting med mina hästar.

Och idag började dagen med lektioner uppe hos Monica och när jag började där uppe så ringer Peter och säger att Anastacia är sjuk.

Blääääää, usch vad jag ogillar detta när hästar blir sjuka. Nu fick Peter fixa med lite paraffin och promenader för han funderade om hon hade kolik.

När jag kom hem så fortsatte vi ”behandlingen” och nu på kvällen har det nog vänt. Håll tummarna.

 

Jag hade även en lektion här hemma på eftermiddagen, innan vi skulle ha middag.

Allt detta gjorde att jag inte fick tid för mina hästar, eller häst för det var ju bara Stuffen eftersom Anastacia var sjuk.

 

Så man vet aldrig vad som händer, det är en berg och dalbana det här livet, upp och ner.

Det är bara att hålla i sig hårt och hänga med i svängarna.

 

boss2

Bossen